VARFÖR NATURBETESMARKER?
Naturbetesmarker är öppna habitat som brukats med låg intensitet. De här områdena hålls öppna genom regelbunden slåtter, bete eller svedjebruk. I övrigt är de mestadels orörda utan användning av konstgödsel eller bekämpningsmedel.
I Europa har många ängar slagits för vinterfoder eller betats av små fårflockar eller boskap i flera hundra år. Kontinuiteten av traditionell hävd har tillåtit gräsmarker att ackumulera ett stort antal specialiserade arter. Naturbetesmarker är därför ”hotspots” för biologisk mångfald. De hyser växter, insekter och fåglar som sällan kan återfinnas i andra habitat. På grund av deras historia är gräsmarker även viktiga inslag i kulturlandskapet och har ofta ett högt värde för turism och kulturarv.
Trots det här har antalet och storleken på gräsmarkshabitat minskat de senaste åren. Sedan början av 1900-talet har stora områden omvandlats till åker eller skogsplantage. Det har resulterat i att många landskap har förlorat upp till 90% av sina ursprungliga naturbetesmarker. Den här förlusten av habitat hotar sårbara arter. Att skydda de kvarvarande gräsmarkerna är därför en naturvårdsprioritet.
I Europa har många ängar slagits för vinterfoder eller betats av små fårflockar eller boskap i flera hundra år. Kontinuiteten av traditionell hävd har tillåtit gräsmarker att ackumulera ett stort antal specialiserade arter. Naturbetesmarker är därför ”hotspots” för biologisk mångfald. De hyser växter, insekter och fåglar som sällan kan återfinnas i andra habitat. På grund av deras historia är gräsmarker även viktiga inslag i kulturlandskapet och har ofta ett högt värde för turism och kulturarv.
Trots det här har antalet och storleken på gräsmarkshabitat minskat de senaste åren. Sedan början av 1900-talet har stora områden omvandlats till åker eller skogsplantage. Det har resulterat i att många landskap har förlorat upp till 90% av sina ursprungliga naturbetesmarker. Den här förlusten av habitat hotar sårbara arter. Att skydda de kvarvarande gräsmarkerna är därför en naturvårdsprioritet.
VAD INNEBÄR FUNKTIONELLA FÖRBINDELSER OCH VARFÖR ÄR DET VIKTIGT?
För växter innebär funktionella förbindelser i landskapet ett mått på deras förmåga att förflytta frön och pollen mellan områden med lämpliga habitat. När habitaten minskar blir växtpopulationerna mindre och mer isolerade. Det betyder att frön och pollen som sprider sig har mindre chans att nå till de här områdena. Kontakten mellan habitat försvinner vilket reducerar den funktionella förbindelsen. Förlusten av djur och andra mekanismer som överför växtmaterial mellan habitat kan ha en liknande effekt.
Arter med färre funktionella förbindelser löper större risk att dö ut lokalt i landskapet. Det beror på att det är mindre chans att nya individer tillkommer, antingen för att rädda hotade populationer eller för att återkolonisera tidigare upptagna områden. Mindre rörelse mellan habitat minskar även den genetiska mångfalden. Små isolerade populationer blir mer inavlade eftersom de inte kan utbyta genetiskt material med närliggande habitat. Det här minskar arters förmåga att anpassa sig till miljöförändringar och ökar därför risken för dem att dö ut.
Därför är färre förbindelser förknippat med förlust av biologisk mångfald i landskapet. Ett flertal naturvårdsplaner är inriktade på att åtgärda det här genom att öka de funktionella förbindelserna, men för att göra det krävs det en förståelse för de olika processer som är involverade.
Arter med färre funktionella förbindelser löper större risk att dö ut lokalt i landskapet. Det beror på att det är mindre chans att nya individer tillkommer, antingen för att rädda hotade populationer eller för att återkolonisera tidigare upptagna områden. Mindre rörelse mellan habitat minskar även den genetiska mångfalden. Små isolerade populationer blir mer inavlade eftersom de inte kan utbyta genetiskt material med närliggande habitat. Det här minskar arters förmåga att anpassa sig till miljöförändringar och ökar därför risken för dem att dö ut.
Därför är färre förbindelser förknippat med förlust av biologisk mångfald i landskapet. Ett flertal naturvårdsplaner är inriktade på att åtgärda det här genom att öka de funktionella förbindelserna, men för att göra det krävs det en förståelse för de olika processer som är involverade.
VAD UNDERLÄTTAR FÖR VÄXTER ATT SPRIDA SIG
Vindspridda frön kan nå andra närliggande habitat men det är sällan tillräckligt effektivt för att transporteras över längre avstånd. Korridorer med lämpliga habitat kan fungera som sk. trampstenar där arter kan röra sig vidare i landskapet genom en serie av mindre förflyttningar.
Försök som görs för att öka den gröna infrastrukturen fokuserar ofta på att öka andelen förbindelser genom att skapa nya habitat eller förbättra kvalitén på redan existerande områden. För gräsmarksväxter kan de här utgöras av restaurerade naturbetesmarker eller andra mindre habitat som vägrenar, trädridåer och skogsbryn.
En del frön har strukturer som hjälper dem att fästa vid pälsen på betesdjur när de passerar förbi. Andra är anpassade till att klara av att ätas och därefter passera genom djurets matsmältningssystem. Förflyttning av boskap mellan gräsmarker är därför ett annat sätt att öka den funktionella förbindelsen. Det här kan hjälpa arter att nå isolerade områden som annars skulle vara otillgängliga. Men för att växterna skall lyckas måste det vara möjligt för dem att etablera sig på den nya platsen.
Försök som görs för att öka den gröna infrastrukturen fokuserar ofta på att öka andelen förbindelser genom att skapa nya habitat eller förbättra kvalitén på redan existerande områden. För gräsmarksväxter kan de här utgöras av restaurerade naturbetesmarker eller andra mindre habitat som vägrenar, trädridåer och skogsbryn.
En del frön har strukturer som hjälper dem att fästa vid pälsen på betesdjur när de passerar förbi. Andra är anpassade till att klara av att ätas och därefter passera genom djurets matsmältningssystem. Förflyttning av boskap mellan gräsmarker är därför ett annat sätt att öka den funktionella förbindelsen. Det här kan hjälpa arter att nå isolerade områden som annars skulle vara otillgängliga. Men för att växterna skall lyckas måste det vara möjligt för dem att etablera sig på den nya platsen.
PROJEKTETS SYFT
Projektets syfte är att undersöka hur olika aspekter av funktionella förbindelser samverkar i landskapet för att påverka mångfalden hos växter. Vi kommer även undersöka hur det här bidrar till andra tjänster som naturbetesmarker tillhandahåller, exempelvis pollinatörer för pollination av intilliggande odlingar, kollagring och rekreationsvärden.
För att uppnå det här kommer vi att mäta andelen grön infrastruktur och funktionella förbindelser hos gräsmarker runtom i Europa, samt hur mycket förändringar som skett genom tiden. Effekten av det här på växters spridning och mångfald kommer att mätas på ett flertal sätt. Vi kommer utvärdera hur det här påverkar.
Utifrån det här är syftet att utse de växter som har störst behållning av en ökad grön infrastruktur och förbättrad funktionell förbindelse. Att förstå hur kombinationen av landskapets utformning, växtekologi och skötsel påverkar spridningsmönster kan hjälpa till att skapa effektiva åtgärder för att bevara viktiga naturbetesmarker.
För att uppnå det här kommer vi att mäta andelen grön infrastruktur och funktionella förbindelser hos gräsmarker runtom i Europa, samt hur mycket förändringar som skett genom tiden. Effekten av det här på växters spridning och mångfald kommer att mätas på ett flertal sätt. Vi kommer utvärdera hur det här påverkar.
Utifrån det här är syftet att utse de växter som har störst behållning av en ökad grön infrastruktur och förbättrad funktionell förbindelse. Att förstå hur kombinationen av landskapets utformning, växtekologi och skötsel påverkar spridningsmönster kan hjälpa till att skapa effektiva åtgärder för att bevara viktiga naturbetesmarker.